Jag vill gärna garva lãppen av mig då och då. Tillfällen till detta emaljvisarläge kommer allt oftare nuförtiden.Mestadels åt mina egna messyrer.Men just nu känns det läbbigt kittlande I solar plexus för jag har insett att ungdomar idag har det värre än jag och mina ålders systrar och bröder hade det .Skadeglädje?självklart!..surt för er att mor hagga och gubbjäveln diggar samma musik som ni gör,dricker mer alkoholhaltiga drycker,har mer sex utan kolapapper, weeee! Var är eran revolution?..svaret är att ni är så förbannat tröga, det extra utrymmet i hängbrallan är inte hur bögigt mottaglig man är utan det är ett evolutionstecken på att tänkorganet börjar söka nya vägar genom att ordna utrymme där innehavaren har större plats för skitsnack..Nu mensr jag inte att ju mer byxan hänger ju större hjärna,snarare tvärtom .Oj nu ser jag en 40taggare dansa till Jordin Sparks och en sur tonåring som försöker lista ut varför hennes revolution redan passerat i tiden.. Däremot ljuger den äldre generationen bättre. Min första oskyldiga(vi kallar dem så) lögn från en vuxen kom från morfar. Han hade en pälsmössa av okänt ursprung Han sa att han hade försökt slå ihjäl en kaninungeätande katt mot en sten men att katten sprang iväg utan päls och att han stod där med ett katthattliknande skinn i näven och såg en naken katt springa för livet genom snårskogen.
När jag var 8 gick jag på det stenhårt. Jag gick på skämten så pass hårt att jag utanför min morfars synfält smakade på en sån där svart slemmig snigel,och jag gjorde det bara för att han hade tutat i mig att de var delikata..Han sa att i Frankrike äter de såna med vitlökssmör. Att han medvetet glömde att säga att de svarta svenska skogssniglarna bara var mumsiga genom en grävlings smaklökar har jag förlåtit för längesedan..Min morfar är i himlen nu, och känner jag honom rätt så har säkert sante Pelle och chefen själv fått smaka både på delikata sniglar och skämt.